
Att vara trainee på Wake-Up Call innebär just det: att träna. Att träna jobba med många nya och olika saker, men först och främst att träna på att uppträda inför publiken, hålla presentationer och leda workshops. Här delar en av våra fina trainees, Tova Melin, med sig av sina erfarenheter.
Under de senaste tre månaderna håller vi i Wake-Up Call på att skapa våra egna föreläsningar om klimatkrisen, klimatlösningar och ungdoms engagemang i klimatfrågan, samt på att träna hålla presentationen inför publiken, vilken för tillfälle är begränsad till våra egna medarbetare.
Utifrån den metod som alla våra föreläsningarna följer, skapar vi våra egna berättelser och illustrerar dem med bilder, musik och video. Själv håller på jag med en variant av ”Unga förändrar världen!”, en föreläsning med mycket känslomässiga bilder, starka färger och inspirerande exempel på ungdomar engagerade i klimatrörelsen. Presentationen ska få våra lyssnare att reflektera över vilka vi är som en generation i en värld full av förändringar och utmaningar, Den ska också inspirera oss till att tänka positivt och börja agera själva, här och nu.
Det gör jag med en presentation där jag pratar till nästan rena bilder. Utan att visa texter, som åskådaren läser samtidigt som den ska lyssna, vill jag ändå kunna förstärka det jag säger. Då är bilder bra. Till dem försöker jag att samla historier om alla de ungdomar jag har mött i mitt eget engagemang, och återberätta vad de har lyckats med. Det finns så många unga hjältar som har fått världen att gå små, små steg i rätt riktning, och tillsammans gör de stordåd.
Vi skapar våra presentationer på egen hand. Sedan framför vi den senaste versionen för varandra, får respons och utarbetar en ny version. Två gånger har vi träffats och tränat, den första gången i Stockholm i februari, andra gången i Uppsala i mars. Jag är stolt över att ha genomfört uppgiften i båda försöken, och jag är stolt över att ha en bättre komposition och vara mycket tryggare som föreläsare den andra gången. Det blir lättare att ta plats på scen med lite träning, även om jag fortfarande har mycket kvar att lära om att tala inför folk.
Det är stort att skapa så många ord ur nästan ingenting. Och det är stort att veta att jag en gång i framtiden kommer att kunna allt det där som är så svårt idag.
Leave a Reply